Droppfot

Droppfot är ett tillstånd där man har svårt att lyfta fotens främre del, vilket leder till att foten hänger eller släpar vid gång. Det beror ofta på en skada eller påverkan på nerver eller muskler som styr fotens rörelser.

En vanlig orsak är påverkan på nervus peroneus, även kallad peroneusnerven, som styr de muskler som lyfter foten. När denna nerv kommer i kläm eller skadas påverkas muskulaturen, särskilt de så kallade dorsalflexorerna – musklerna som ansvarar för att lyfta foten uppåt.

Droppfot kan vara temporär om nervpåverkan är tillfällig, men den kan också vara permanent vid mer omfattande nervskada eller vid neurologiska sjukdomar.

Vad orsakar droppfot?

Droppfot orsakas ofta av att nervus peroneus kommer i kläm, vilket kan ske på flera sätt:

• Diskbråck i ländryggen som trycker på nerver
• Stroke som påverkar nervbanor i hjärnan
• Borrelia och andra infektioner som angriper nerver
• Gipsning av benet eller långvarigt sittande med benen i kors

I vissa fall finns en koppling till ischiasnerven och ryggrelaterade problem. Även neurologiska sjukdomar som MS eller ALS kan orsaka permanent droppfot genom att nervsignaler till musklerna blockeras.

Vad är symtomen vid droppfot?

Det vanligaste symptomet är en släpande eller hängande fot, vilket gör att personen måste lyfta benet högre än vanligt vid gång – ett så kallat "steppande" gångmönster.

• Oförmåga att lyfta foten framåt och uppåt
• Ostadighet och balansproblem
• Smärta eller domningar i benet eller foten
• Nedsatt motorik och svaghet i fotens muskler

Symtomen kan variera i allvarlighetsgrad, från lindriga balanssvårigheter till total förlust av fotens lyftförmåga. Aktiviteter som att gå i trappor eller promenera blir ofta besvärliga.

Hur behandlar man droppfot?

Behandlingen anpassas efter orsaken. Vid temporär droppfot kan nerven återhämta sig med rätt stöd och träning, medan permanent droppfot kan kräva livslångt stöd. Sjukgymnastik och specifika övningar är centrala i behandlingen för att stärka muskler och förbättra gångförmåga. Hjälpmedel som droppfotsskenor och ortoser kan ge stöd i steget. I svårare fall kan en neurolog eller specialist kopplas in. Tidig behandling är viktig för att förhindra spetsfot, där foten fastnar i ett nedåtböjt läge.

Vilka hjälpmedel finns vid droppfot?

Ett vanligt hjälpmedel är en droppfotsskena (även kallad dorsalskena), som håller foten i rätt läge vid gång. Den hjälper under hela steget – från hälisättning till avveckling över framfoten. För inomhusbruk eller vid användning utan skor finns droppfotortoser – mjukare alternativ som ger stöd direkt mot benet eller under foten. Dessa är ofta mer diskreta men ger mindre stöd än en skena.

Fördelar och nackdelar:

• Skenor ger mer stabilitet men kan vara klumpiga i skor.
• Ortoser är smidigare men ger inte lika starkt stöd.

Hjälpmedel provas ut av fysioterapeut eller ortoped och kan ofta förskrivas via vården.

Vilka övningar hjälper vid droppfot?

Vid droppfot kan någon av följande övningar hjälpa:

• Tålyft – lyfta tårna medan hälen står kvar i marken
• Höftvridningar – aktiverar höft- och sätesmuskler
• Höftlyft – stärka bålen och höften för bättre gångmönster

Även gåträning och stretching av vadmuskulaturen är viktiga för att bibehålla rörlighet och minska stelhet. Regelbunden träning hjälper nervsystemet att återuppbygga förlorade funktioner och förbättrar symtomen. Övningarna är lätta att göra hemma och kräver inga särskilda redskap. Vid smärta eller överansträngning bör man vila och kontakta fysioterapeut för anpassning.

Hur kan man förebygga komplikationer vid droppfot?

Man kan förebygga komplikationer vid droppfot genom att hålla sig fysiskt aktiv och undvika långvarigt stillasittande, särskilt med benen i kors. Tidig behandling minskar risken för följdproblem som hälseneinflammation eller spetsfot. Små förändringar i hemmiljön, som att ta bort lösa mattor eller använda halkskydd, kan minska fallrisken. Regelbundna kontroller av muskelstyrka och rörlighet hjälper till att upptäcka förändringar i tid.