Löparknä, även kallat iliotibialbandssyndrom (ITBS), är en vanlig överbelastningsskada som orsakar smärta på utsidan av knäet. Besvären uppstår framför allt vid löpning, men kan även drabba cyklister och andra som upprepar samma rörelse under lång tid.
På utsidan av låret finns iliotibialbandet, ett kraftigt bindvävsstråk som löper från höften ner till knäet. Bandet hjälper till att stabilisera höften och knäet vid rörelse.
Vid löparknä uppstår irritation i vävnaderna kring iliotibialbandet, särskilt där bandet passerar utsidan av knäleden. Tidigare beskrevs tillståndet främst som en inflammation orsakad av friktion, men forskning visar att även tryck mot underliggande vävnader kan bidra till smärtan.

Illustration av iliotibialbandet och området på utsidan av knäet där smärta vid löparknä vanligtvis uppstår.
Löparknä är en av de vanligaste orsakerna till smärta på utsidan av knäet hos löpare. Enligt en vetenskaplig översiktsstudie publicerad i Sports Medicine 2012 uppskattas förekomsten till mellan 5 och 14 procent bland löpare.
Det vanligaste symptomet på löparknä är smärta på utsidan av knäet. Smärtan kommer ofta gradvis och märks framför allt under löpning eller annan fysisk aktivitet.
Vanliga symptom är:
I början försvinner smärtan ofta när du avslutar träningspasset. Om du fortsätter att belasta knäet trots besvären kan smärtan komma tidigare under träningen och även kännas vid vardagliga aktiviteter.
Som namnet antyder är löparknä särskilt vanligt bland löpare, framför allt personer som springer längre distanser. Även cyklister kan drabbas eftersom både löpning och cykling innebär att knäet böjs och sträcks upprepade gånger.
Forskning har visat att belastningen och irritationen kring iliotibialbandet kan vara särskilt uttalad när knäet är böjt omkring 30 grader. Det är en vinkel som förekommer under delar av löpsteget.
Detta beskrivs bland annat i den vetenskapliga artikeln Iliotibial Band Syndrome in Runners: Innovations in Treatment, publicerad i Sports Medicine 2005.
Löparknä är vanligtvis en överbelastningsskada som utvecklas när belastningen på vävnaderna kring knäet blir större än vad kroppen är van vid.
En vanlig utlösande faktor är att man ökar sin träningsmängd eller intensitet för snabbt, exempelvis genom att börja springa längre sträckor eller lägga till fler träningspass utan tillräcklig återhämtning.
Faktorer som kan bidra till löparknä är:
Ofta är det flera faktorer som samverkar. Det går därför inte alltid att peka ut en enskild orsak till att någon utvecklar löparknä.
Behandling av löparknä handlar framför allt om att minska den belastning som framkallar smärtan och successivt bygga upp styrka och belastningstålighet.
De flesta kan förbättras med anpassad träning och rehabilitering. Hur lång tid återhämtningen tar varierar beroende på besvärens omfattning och hur länge de har funnits.
Om du får ont när du springer bör du tillfälligt minska löpningen eller undvika de aktiviteter som tydligt förvärrar smärtan.
Det betyder inte att du behöver sluta röra dig helt. Promenader, simning eller annan träning som inte provocerar besvären kan vara bra alternativ under återhämtningen.
Styrketräning är en viktig del av rehabiliteringen vid löparknä. Särskilt fokus brukar ligga på musklerna kring höften, sätet och låret, eftersom dessa hjälper till att kontrollera benets rörelser vid löpning.
En fysioterapeut kan hjälpa dig att hitta lämpliga övningar och anpassa träningen efter dina besvär.
Även rörlighetsövningar kan ingå i rehabiliteringen, men stretching av iliotibialbandet är inte någon säker lösning på problemet.
Skorna kan påverka hur belastningen fördelas när du springer. Om dina löparskor är slitna eller inte fungerar bra för ditt löpsteg kan det vara värt att se över dem.
Det finns däremot inte stöd för att en viss typ av löparsko generellt förebygger eller behandlar löparknä. Det viktigaste är att skorna fungerar bra för dig och din löpning.
Pronation innebär att foten rullar inåt när den belastas och är en naturlig del av gång- och löpsteget.
Hos vissa personer kan fotens rörelsemönster påverka belastningen längre upp i benet. Individuellt anpassade sulor eller inlägg kan därför vara ett alternativ om en undersökning visar att fotens funktion bidrar till besvären.
Det är dock viktigt att känna till att pronation i sig inte är ett fel och att skoinlägg inte är en generell behandling mot löparknä.
När smärtan har minskat kan du gradvis börja öka löpningen igen. Börja gärna med kortare sträckor på plant underlag och öka träningsmängden stegvis.
Undvik att samtidigt öka både distans, hastighet och antal träningspass kraftigt. En successiv ökning ger kroppen bättre möjlighet att anpassa sig till belastningen.
Om besvären inte förbättras trots minskad belastning och anpassad träning bör du kontakta en fysioterapeut eller vårdcentral för bedömning.
Smärta på utsidan av knäet kan även ha andra orsaker än löparknä. Om knäet blir kraftigt svullet, låser sig, känns instabilt eller om smärtan uppstår efter en olycka bör du söka vård.
Vill du läsa mer om andra orsaker till knäsmärta? Se vår guide om knäproblem.